Ibland får det vara nog. Ibland får man bara rycka på axlarna och gå vidare. Du kan inte oroa dig över något som du inte kan kontollera, det är just det, att lära sig att släppa kontrollen över något man inte kan påverka. Det är inte meningen att jag ska kunna påverka allt.
Jag har kommit fram till, kalla det efterklok, mognad, erfarenhet, kalla det vad du vill men jag har kommit fram till att vissa saker bara inte är värda att grubbla över, just let it go. Släppa taget.
Jisses vad det är svårt att bara släppa taget, men ack så skönt. Jag handlar ofta innan jag tänkt färdigt, och oftast blir det bra, ibland blir det mindre bra och det blir ett litet ”oops” men nu tänker jag att det är inte hela världen. Jag överlever, du överlever.
Jag kan inte vara omtyck av alla, det finns människor som stör sig på att jag pratar mycket, för att jag pratar högt, att jag syns att jag hörs, folk som stör sig på att jag är glad, att jag kör mitt eget race, men vet ni vad, man kan inte gilla alla. Man kan respektera alla människor men man kan inte gilla alla. Så är det bara, let it go. Ibland, det spelar ingen roll vad jag gör så stör sig någon på nåt. Ibland handlar det om att jag är glad och skrattar högt, ibland för att jag är tyst och fokuserad ( ja det händer ibland att jag är tyst, inte ofta, men det händer, nån gång, i några minuter ialla fall. Hej, jag försöker!)
Men vet ni vad, jag är som jag är, ta mig för vad jag är för att jag tänker inte ändras. Jag kan tänka mig för, för att inte såra någon medvetet eller utesluta, men att förändra mig, nej, det är ju JAG. Jag får väl vara mig själv, som jag är, är det inte det vi försöker sträva efter, allas lika värde? Eller nej det gäller inte vissa personer? inte när de är i närheten av dig? Och när det handlar om mig? Dig?
Bara släpp det. Gå vidare. Det är inte värt det. Tänk att varje dag gå runt och störa dig på massa människor, för vad? För att de är sig själva, för att de ger blanka i vad du tycker om dem? För att de är glada och njuter av livet? Let it go.
Släpp taget. Släpp kontrollen. Det jobbar jag med. Ibland är det lättare ibland faller jag tillbaka, men jisses vad det är skönt att ibland bara rycka på axlarna och säga ”och?”. Livet är för kort för att slösa den på obetydliga människor och saker.
I helgen somnade en kollega in efter många års kämpandet av cancer. Som han kämpade, han levde in i det sista, han jobbade in i det sista. Jag och han satt för några dagar sedan och pratade om förvaltningens annläggningsutveckling, om framtiden.
Han var lika engagerad som vanligt, han levde för här och nu, för framtiden. Han lämnade oss för tidigt, men han lämnade mig berörd, berörd av hans glöd, kämparglöd, kompentens, viljan starkare än stål.
Idag när flaggan stod på halvstång tänkte jag, det är inte värt det, livet är för kort, för skört för att bry sig om obetydliga saker. Livet är för betydelsefullt för att jag ska lägga min energi på energitjuvar.
Vila i frid. ❤️
Ni andra, ta vara på det livet ni lever här och nu, slösa den inte på saker ni inte kan påverka ❤️
thevanjadiaries 