En kärlek mot alla odds.

Hon, en vilsen student fast mellan två världar. Långt hemifrån, ännu längre från födelse rötter. Några skulle kalla det identitetskris men hon kallade det vilsen själ, sökande efter den där meningen med livet. Egentligen hade hon allt, hon var ung, fri, med vänner runtomkring med familj bara en telefonsamtal bort. Hon var en fri själ, världen låg framför henne. Bekymmerslös, där problem bestod av klara av tentan eller vilken outfit som gällde till onsdagens kåren, eller om blicken från han mörkhårige killen på Mediateket var på henne eller något bakom henne. Studentlivet när den är som bäst. Att slå på musiken på det högsta volymen och dansa loss i det där rummet på 11m2 och glömma världen därute. Hon, sökte meningen med livet, sökte efter vem hon var och vad skulle hon bli. Hon, som alltid gått sin egen väg men var ordentlig och gjorde aldrig några skandaler i sina unga dar. Hon som lyssnade på sina föräldrar även om inte alltid höll med, hon försökte alltid lyssna på sig själv och hennes hjärta, hjärtat som blev krossad men som förvandlades till is när det behövdes. Isdrottning var den nån kille som kallade henne, en annan sa att hon var svår, en annan sa att hon var lätt att märka, inte för att hon var nån skönhet , det var för att hennes självförtroende lyste igenom henne, hon hördes och syntes, många fann det attraktivt tillsammans med hennes gröna ögon som skiftade i nyans när det regnade.

Han, en rastlöst själ som hatade orättvisor, han som ville vara fri själ och leva sitt liv som han ville, som han längtade efter. Han som alltid ville mer, bättre, sökte efter det där livet han kändes hemma, livet som han valde inte det livet någon annan valt åt honom. Likt vagabond reste han och sökte meningen med livet, med mod, envishet, och viljan i bagaget gav han sig iväg lång ifrån alla, ifrån tryggheten , ifrån sin gråtande mor, ifrån vänner som stöttade hans beslut men undrade om han egentligen var klok, ifrån alla som hade en enda fråga, varför? Genom berg och dalar, genom dimma och krokiga vägar fortsatte han att gå för att nå sin dröm, dröm om det är fria livet, drömmen om ett hem, utan att titta bakåt. Han har alltid gått sin egen väg, det som har känns rätt i hjärtat, tron på sig själv var starkare än rädslan om vad kan ske längst vägen. Han, en grubblare som hatade orättvisor sökte meningen med livet långt ifrån allt och alla, tron på att det fanns något som väntade på honom som skulle göra allt värt det.

Han var allt det som hon inte väntat sig. Allt det som hennes föräldrar varnat henne för. Men det var något i hans bruna ögon som gjorde att hon frös till och även om hon försökte så kunde hon slita blicken från honom. Det var något med honom som hon inte förstod. Hon hade precis lämnat ett tvåårigt av och på förhållande och var egentligen inte redo för något nytt, men hjärtat bryr sig inte om tid och plats.

Hon var allt det som han inte väntat sig. Hon var eldig, intensiv samtidigt som hon var en stängd bok , det var den där intensitet i hennes gröna ögon som gjorde honom nyfiken på henne. Han visste att han ville ha henne, men hur skulle han övertyga henne? Hur skulle han få henne att inse att de två tillhör varandra?

Kärleken får en göra saker man aldrig trott man skulle göra. Kärleken känner inte till tid och plats, förstånd och tanke. En kärlek med tårar och sorg. En kärlek som fick sig många hårda törn.

Det kanske var hans starka övertygelse om att de hör ihop. Det kanske var hennes mod och envishet. Det kanske var skrivet i stjärnorna från början att de skulle finna varandra när de behövde varandra som mest utan att de visste om det. Hon var hans slutdestination och han var hennes mening med livet. ❤️