Everything comes around. Kanske beror det på mig och var jag befinner mig i livet just nu eller så gör det inte det. Jag har alltid hävdat att kläderna vi bär säger en hel del om oas själva. Alla håller inte med mig och det är helt OK. Genom kläderna signalerar vi hur andra vill se och uppfatta oss. Vare sig vi vill eller inte så säger kläderna en del om oss, vårt sätt att utrycka oss. Genom mindre justeringar kan du omvandla vilken outfit som helst till det tillfälle du vill. En outfit kan varieras i flera stilar beroende på accessoarer, skor. Kavajen till klänningen kan bytas mot kofta, boots till högklackat osv. Jag är ingen stylist men jag vet vad som fungerar för mig och vad får mig känna mig snygg, sexig, bekväm. I mitt yrkesval finns det en del oskrivna klädkoder, nej det är ingen som har sagt det men det är bara så. Jag väljer mina outfits noga, ja det händer att jag har dåliga dagar och är mitt i en PMS då inget i min garderob fungerar längre. Inget passar och allt är bara obekvämt och helt enkelt passar inte. Även om samma kläder passade perfekt för några dagar innan och kommer passa perfekt några dagar efter men de kvinnor som vet vad jag menar, de förstår.
Jag blir besviken när jag ser dagens mode. Jag blir besviken när jag ser vad dagens mode år 2021 signalerar till oss kvinnor men också till våra barn. Jag vill kunna klä mig bekvämt men snyggt. Jag vill kunna klä mig efter humör, efter tillfälle, efter väder, ja you name it! Men dagens mode tvingar mig välja antingen eller. Antingen i crop-kläder eller oversize- kläder. Var tog lagom vägen? Med mina kläder signalerar jag en självsäkerhet, självförtroende, att jag trivs med mig själv. När jag stiger in ett konferenslokal och ska hålla ett möte så passar sig inte att jag bär en croptröja eller crop- top oavsett om jag är skitsnygg i den eller inte. Oavsett om jag har den finaste kjolen till , så passar det sig inte. Döm mig om ni vill men jag säger som det är. Jag vill inte heller ha en oversize skjorta som får mig känna mig som att jag dragit en tält över mig, min kroppstyp passar inte i det, jag trivs inte i det. Det är de valen jag har, eller föresten så kan jag köra tredje varianten; att fylla min garderob men de kläder jag brukar ha, går säkert att köpa kavajer i olika färger, skjortor i olika mönster, tröjor i olika färger, klänningar i olika färger och passform. Och på tal om klänningar, vad är grejen med att ha en slitz mitt över brösten? Passar knappast i en konferenslokal, kan inte ena tänka mig att det passar på en AW middag om man har C-kupa och uppåt. Jag vill inte klä mig som en 20-åring, har redan varit där och testat, vill inte heller klä mig som en 65-åring, jag kommer dit men jag är inte där ännu.
Tillbringade nån timma på nätet för att uppdatera min garderob nu inför våren. Slutar alltid att jag i inkorgen väljer ”samma” typ av kläder som alltid eftersom allt nytt och spännande är just crop eller oversize. Slutar med att jag tröttnar och går ur utan att beställt något.
En karriärkvinna i sina bästa ålder (omg trodde jag aldrig skulle skriva så) är besviken på dagens mode. Mode ska spegla varje individ, mode ska spegla verkligheten, mode ska ge oss verktyg att känna oss självsäkra, bekväma, snygga, sexiga, vackra. Ja allt på en gång. Vare sig vi är i en konferenslokal, sitter framför dator, jobbar i en butik så ska vi kunna använda våra kläder för att visa vem vi är. Kläder ska vara roligt, fundera på hur många människor känner sig bekväma med crop och magtröjor? Hur många tjejer i tidig ålder ser inte detta och mår dåligt? Jag kan hantera detta, jag kan vara frustrerad över att inte hitta ”roliga” kläder, men det är ju också ett I-landsproblem att jag vill äga ett möte med bästa outfiten, men för den 16-åriga tjejen skapar dagens mode ångest.
thevanjadiaries 