2020 var året som vände världen och vår tillvaro upp och ned. Året då kramar och beröring var förbjudet. Året där ingen av oss visste vad morgondagen bjöd på. Året som förbjöd oss träffa våra kära och nära, förbjöd oss att resa och upptäcka världen.
Men 2020 gav mig något som inget av de tidigare åren bjudit på. 2020 gav mig sanningen. 2020 gjorde mig mitt i allt elände lycklig.
Under 2020 uppnådde jag mitt mål i karriären, något jag kämpat för i många år. Jag uppnådde min dröm, något jag strävat efter i många år. Under 2020 nollade jag, den där stora fyran. Har alltid haft åldersnoja och det var tufft. En resa inplanerad i mars 2020 för att fira min framgång och att jag blivit klokare, till vackra Italien, Napoli. Den 10 mars stängde Italien sina gränser pga Covid-19. Samma dag vi förväntades åka hem från Italien. In i det sista stannade vi hemma, som tur var.
2020 var året som lärde mig att bromsa takten. Att stanna upp, att vara nöjd med det vad jag har. Att njuta av vad jag har och inte grämas över det jag inte har. 2020 var året då folk visade sina rätta ansikten. 2020 visade mig vilka i min närhet kunde glädjas över mina framgångar, vilka i min närhet var där oavsett vad. De vänner som faktiskt brydde sig och stannade kvar. De som vill se mig lycklig. 2020 visade mig att avundsjuka är en farlig sjukdom, en sjukdom som jag hellre vill vara utan. 2020 lärde mig fokusera på det viktigaste, min lilla familj, mina nära och kära omkring mig som älskar mig och finns där även om jag haft fullt upp och inte hört av mig på länge. Den där lilla ”hej, hur mår du”, det är vad som krävs. 2020 har lärt mig att oavsett hur mycket jag försöker med en del personer, oavsett vad jag gör, oavsett vad jag säger, så vill dessa personer tolka det på ett sätt, då spelar det ingen roll vad jag gör. Så jag fortsätter att älska människor omkring mig som älskar mig, som bryr sig. För att kunna få måste man ge. Jag kan alltid se mig bakåt och säga ” jag gjorde mitt bästa. Jag var bara mig själv”.
2020 var året med mycket begränsningar, men 2020 var också året som gav mig så mycket frihet. 2020 var oxå året som lärde mig uppskatta det jag har, som lärde mig att slit, hårt arbete, envishet, viljan och mod lönar sig. Att det tar tid.
Vi har prövats mycket under 2020, det har fått mig uppskatta de små ting mer. Att bara höra ” hur mår du” inte bara den där i förbifarten ” läget”. Att faktiskt fråga och stanna kvar för att lyssna av svaret. 2020 var året som många av oss vill ❌ över. Låt oss ta lärdom av 2020. Efter detta kan vi aldrig återgå till det som varit, vi kan inte och vi bör inte. Vi fick en ordentlig örfil och vi behöver vakna. Vakna och uppskatta oss själva, de som bryr sig om oss, om varandra. Låt 2020 vara året då vi alla fick lära oss livets läxa, läxan om vad som egentligen är viktigt. Det är inte den bästa och perfekta nyårs dukningen på bordet, det är människorna som sitter vid det bordet. De som är med dig när du är glad som ledsen, lycklig som olycklig. Det är människorna som gör det, inte sakerna. ❤️Gott Nytt År 🍾🥂
thevanjadiaries 